Mitt liv genom en glugg
Det här med prestationsångest...
Jag har haft en otroligt tur under en längre period nu när skärpa, ljus och komposition har suttit vilket gett mig ny energi och pepp i mitt fotograferande. Efter ett par dagar med motsatsen ställde jag mig frågan, har min tur gått över nu?
Jag har kommit hem med bilder som enligt mig själv varit en katastrof och jag blir besviken ska jag erkänna. Jag förstår att teknik har sina begränsningar och nu verkar jag själv även haft det. Jag kollar bilderna och grubblar över hur det ska bli bra till nästa gång och det är väl utvecklande, det som pushar mig till att ta bättre bilder men jag skulle ljuga om jag för en liten stund inte blev arg, besviken och frustrerad. Jag tycker ofta att jag borde ha satt bilden, kollar inställningar och har blivit bättre på att kolla bilderna redan på plats. Dessa dagar har det varit otroligt starkt ljus och det har inte gynnat mina bilder, inte heller det mörker molnen bjudit på, men det är inte bara det, kanske jag själv har varit ur fokus. Jag har oftast sällskap av min sambo Björn eller min vän Mattias och när jag ser deras otroliga bildresultat så kan jag inte låta bli att jämföra. Hur ska jag hitta balansen? Att utvecklas av mina misslyckanden och ändå känna att jag ska fortsätta fotografera. Hur gör ni?
Bilderna jag bjuder på är några av de få jag själv varit nöjd med under ca 10 dagar samt några som helt enkelt inte blev som jag själv önskat.
Inte en rörelse eller knappt ett ljud vid en fågelmatning som annars är välbesökt, inte så konstigt då det finns så många andra läckerheter att välja på. Jag lägger bort kameran, börjar äta på min smörgås som har en geggig men god röra i sig och när jag står där, kladdig om händerna, då dyker den upp. En hel del tålamod samt att jag la mig på marken bland en massa myror men lite solrosfrön lockade fram denna otroliga varelse och jag är så tacksam över bildresultatet.
Fick nys om att ett gräsandspar fått ungar, gick ner en solig eftermiddag i hopp om att fånga dem på bild. Jag fick kämpa som en tok, snabba och bytte färdriktning hela tiden, ibland kom de så nära så jag hann inte få fokus på dem alls. Men vilka ljuvliga dunbollar och vilken lättnad att ett par bilder av en hel drös ändå visade deras söthet.
Varje gång vi besökt Hjälstaviken har solen mer eller mindre gömt sig, i detta fall gjorde det mig inget.
Naturområden kring Örebro bjussar verkligen på variation, här en huggorm som slingrade sig bland torra löv. Ett populärt besöksmål för många vilket gör att det inte är så lätt att få sig en bra vinkel och att det oftast måste fota ovanifrån. Jag är inte rädd för ormar, respekterar dem dock och har full förståelse varför de kan uppfattas som otäcka.
Här hade jag så gärna velat ha skärpa på själva fåglarna.
Denna fågel hade jag verkligen velat få ett bättre resultat på, hela bilden faktiskt.
Denna sparvel måste jag helt enkelt komma närmre och försöka få mer skärpa på.
Jag avslutar inlägget med att bjuda en bild som skulle innehållit en kaja på en gren, kajan flög iväg och jag tappade fokus....
Din första bild är jättefin, och ankungarna. Den sista? Det är en sorts bilder jag gillar, exponeringar ut i ingenting, de blir intressanta ibland. Din sista tycker jag är intressant.
Ha en trevlig helg och tack för peppen!
M
Önskar dig en trevlig helg,
Vänligen M
Önskar dig en trevlig helg!
Hälsn!
Trevlig helg!
M
Men blev det alltid bra så skulle nog fotolusten avta tror jag.
Bilderna du visar här behöver du inte vara besviken över tycker jag !
Fina !
ing-marie
Trevlig helg!
Vänligen
M
Tror också att dom mindre lyckade utflykterna kan hjälpa till att lyfta kreativiteten för då tänker man till och kanske hitta nya infallsvinklar.
Bilden på tärnan sticker ut fint..
Mv/Gunte..
Önskar dig en trevlig helg!
Vänligen
Maria
Jag förstår att det är bra med motgångar om en kan vända dem till framgångar, det kan dock vara svårt att komma ihåg när en är mitt uppe i det.
Tack för dina tankar!